Kapitel 2: Soooooolskeeeeeeeeen!!!!!!!!

... Eller som dödliga säger; Halvlek.

Jag hade från början tänkt skriva veckovis, men det sket sig, men nu är det dags, den - kanske liiite mindre - spännande fortsättningen aaaaaav:

DATADARATTATAAAAAA
Ett slaktarbarns berättelse!!

This has happened (detta har hänt): Inte långt efter att min resa tagit fart så var det dags att för första gången ge mig ut på det riktiga golvet i den vilda filmjungeln. Det var en reklamfilmsinspelning som handlade om klimatet. Vi kom dit ca 5 eller 6 på morgonen, minns inte särskillt väl... Förrutom allmän hjälpreda och observerande praktikant, så blev jag också tilldelad det tunga ansvaret att vara Första Cracker (inte en knarkreferens, en cracker är en söt liten rökmaskin, söt, men tung...). Mmmhmmm, howdyalikeTHAT! >=)

Och inspelningen rullade vidare, vi alla slet som hundar för att nå de magiska orden "Tack för idag", och när vi hörde dem, var det fortfarande ca: 1 ½ - 2 timmars nedriggnings/städnings/packnings -tid kvar. När allt det slutligen var färdigt, insåg jag med ens att jag inte sett solen på hela dagen, och att jag just jobbat ca 20 timmar (mer eller mindre) i sträck!
Det var då jag förstod varför alla ställer sig frågan "vad fan i helvete är det jag håller på med", det är helt enkelt för att man älskar det här, hur mycket man än klagar och gnäller, så är man kvar i branchen för att man är galen av kärlek till filmskapandet. =)

Några veckor senare, kunde vi hitta den färdigställda reklamfilmen på hemsidan youtube, men det hände ganska mycket saker innan dess.

Japp, grejjer hände det så in i norden, men det ids jag inte nämna med tanke på att det skulle ta för lång tid att skriva/läsa, så istället hoppar jag DIREKT till gårdagens (fredag) händelser med inslag av lite joxx från torsdagen, då vi packade iordning för fredagens frysjobb (på en del tidigare produktioner har vi eldat och sprängt, som jag kallar eld- respektive sprängjobb, översätt för fan inte det sistnämnda till engelska!) i ICA studion, där de spelar in alla ICA reklamer. Thats right folks, jag har träffat ICA-Stig och de andra två (eller snarare, skådat...), tyvärr är jag fortfarande alldeles för kändiskåt för mitt eget bästa, så jag blev skitnervös vilket jag lyckades dölja de första gångerna vi fick ögonkontakt med hjälp av mina solglasögon (som jag bar inomhus) och min tandpetare i käften, vilket fick mig att se lagom skum ut vilket inte gav mig så många andra sätt att kommunicera på än att nicka lite coolt samtidigt som han gjorde likadant.
Sen fick jag slut på tandpetare och brillorna orkade jag inte ha framme så resterande ögonkontakter med Hans Mosesson (ICA-Stig) blev bara jävligt pinsamma... Great work till mig själv... Jag blir oftast inte nervös inför nya människor, men folk som jag respekterar alldeles för mycket (och speciellt skådespelare) är jag en sådan jävla sucker för om jag inte hunnit vänja mig klokt vid dem...
Just ja, för att återgå till det vi skulle göra där, vi skulle frosta ner ett frysrum, vilket vi gjorde med en fiffig liten paraffinmaskin (okej, jag erkänner, den var ganska stor och tung) och diverse andra saker. Jag vill bara nämna också att paraffin är (för de oinvigda), vax. Så jag tackar fan för att vi inte behövde städa den biten efter oss (vax har en tendens att vara skitjobbigt att få bort)... @_@ Så det gjorde vi på förmiddagen, och sedan fick vi SFX-are absolut ingenting annat att göra än att hänga och vara tillgängliga de kommande sju timmarna.
Jag har kommit fram till att man aldrig ska lämna mig ansvarslös i mer än en timme, för efter det börjar jag få en massa idiotiska idéer och tankar, som mina arbetskamrater Viktor och PRAO-eleven Rasmus ofrivilligt fick ta del av.
I blame society...
Det var visserligen ganska kul, men jag insåg att sen när det var dags att jobba, så hade jag ingen koll på vad som hände runt omkring mig, but now I know how to prevent that. ~_~
MUHAHA! Jag är en sneaky bastard, oh yes indeed. B)

Nu har jag förövrigt varit i Stockholm i liiiiite över en månad, och det är sant, jag börjar längta hem...
Inte för att jag ogillar hufvudschtaaaaden, men det är så mycket jag planerar att göra när jag kommer hem som jag inte kan göra här (övningsköra, ta körkort, göra fula filmer, lite annat, börja träna kempon igen osv.), däremot så dras jag nu med frågan, ska jag stanna kvar även vecka 9, om jag gör det så kommer jag:

Fördelar
Få delta på en pyroteknikkurs i Skellefte (jag vet inte varför det stavas Skellefteå, men för att undvika norrlänningars vrede, skippar jag Å:et.
Kommer kunna på premiären av De Tre Musketörerna på Stadsteatern och kanske någon annan föreställning.
Få lite extra fritid i civilisationen.
Slippa en massa sportlovsjobb (häääähäääää, jag vet att mina päron läser det här, sux2beThem)


Nackdelar
Pinas varje jävla dag och natt över att vilja åka tillbaka till ön och sova i mitt eget hem.
Ifall solen dyker upp för första gången på 3 veckor kan igen kan jag inte springa 200 meter från mitt hem och skrika "SOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOL!" ( det har hänt redan en gång, inte att jag skrek det där, men att solen inte visade sig på 3 veckor, och fyfan vad jag nästan blev deprimerad av det... Hade jag varit på Gotland hade jag iallafall kunnat vara ensam med min väderrelaterade depression).


Det lustiga är att alla fördelssakerna kan jag göra senare på året (förrutom pyrokursen och lite annat), och jag tror endå det lutar åt att jag kommer vara kvar en vecka, om jag har ett säkert boende dvs.

Slutord:
Sedan jag kom till Stockholm har mitt DVD bibliotek mer än fördubblats (och plånbok mer än halverats... Okej, det där var inte riktigt sant, inte sant alls faktiskt)! >=D

Slut för den här gången.